mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 156. Listor | Home | 157. Jag behöver trän… »

62. Håll upp dörren!

25 03 09 - 16:25 När jag var liten fick jag lära mig att man ska hålla upp dörren för äldre människor. Ganska sund uppfostran. När denna färdighet internaliserats klart i min person höll jag upp dörren för alla mina medmänniskor. Per automatik. Väntade med hissen när nån kom springande. Självklart. Och det var inget konstigt med det. Så gjorde alla andra också. Alla andra i min generation.

Nu för tiden ser det annorlunda ut. Jag vet inte om det är barnen eller uppfostran som har ändrat sig, men ungar håller i alla fall inte upp dörren längre. Möjligtvis för en kompis, men så gott som aldrig för en vuxen.

I våran skola måste man gå ut när man ska till matsalen. Dörrarna in från skolgården till matsalens kapprum är rätt tunga, och dessutom dubbla. En sån där luftsluss som är vanlig i gamla skolor. Och där får jag så gott som alltid dörren i ansiktet. Det spelar ingen roll om det är ettor eller nior som trängs i öppningen, ingen har en tanke på att hålla dörren öppen för den som kommer efter. Jag blir lika förvånad varje gång.

Naturligtvis tog jag upp det med mina egna elever. Diskuterade skillnaden mellan vad som var självklart för mig, och vad som är självklart för dem. Det visade sig att de reser sig för gamla på bussen och tunnelbanan. Det är fortfarande något som föräldrar säger till sina barn att göra. Men all annan omtänksamhet om medmänniskorna var som bortblåst. De hade ingen tanke på att vänta med nån hiss. Varför skulle de? Det skulle inte falla dem in att erbjuda sig att hjälpa till att bära heller. Varken sin mamma eller sin kompis. Absolut inte en granne eller en fröken. Åh, så mycket som jag har släpat kassar åt andra människor genom livet.

Jag förstår inte varför det är på det här viset. Varför vanlig vänlighet har försvunnit ur folkvettet. Väldigt få av mina elever hade några invändningar mot mitt resonemang att livet blir så mycket trevligare om man bryr sig lite om varandra ibland. De tyckte att det var ett bra resonemang och tänkte genast förändra sitt beteende. Vilket de mycket riktigt gjorde. Alla mina elever höll plötsligt upp dörren för mig. Dock inte för någon annan vuxen. Så långt sträckte sig inte insikten. Men de fattade att de kunde vinna på att hålla mig på gott humör.

Ungdomsmänniskor tränger sig före på stan, jag lärde mig att alltid släppa fram en vuxen först. De skär min väg så att jag måste stanna för att slippa krocka med dem, jag lärde mig att alltid släppa fram alla andra innan jag bytte riktning. Man går helt enkelt inte i vägen för nån. Det är hänsynslöst. Ungdomar går i bredd så att man inte kommer förbi. De stannar mitt i dörröppningen och pratar med varandra så att man inte kan passera utan att be dem flytta sig. De halvligger i en klump på bussen och skrattar jättehögt så att man varken kan tänka eller läsa. De svarar ohövligt om man tilltalar dem. De undviker att hälsa. De uppför sig oartigt på allehanda sätt. Egoistiskt och otrevligt. Varför är det så här? När alla deras föräldrar är väluppfostrade och uppmärksamma?

Jag menar, vi som bor i en stad eller ett större samhälle, vi ska klara att samleva ganska många på liten yta. Det blir så mycket enklare att finnas om alla visar ett visst mått av omtanke och hänsyn. Och jag är så säker på att alla föräldrar faktiskt tycker att deras barn ska uppträda hänsynsfullt och väluppfostrat. Ändå går det inte fram. Grejen är kanske att vi så sällan ser dem när de möter världen. Vi låter dem vara själva på stan på ett helt annat sätt än när jag var barn. Utan vägledning.

När AC/DC-pojken gjorde sin prao lät hans handledare honom hälsa på flera gamla goda vänner till oss. Som numera jobbar på Stadsteatern på olika sätt. Jag vet inte riktigt hur det kom sig, men hon misstänkte i alla fall att AC/DC inte hade ett ordentligt handslag när han hälsade. Så hon kollade honom, och mycket riktigt, att ta AC/DC-pojken i handen var som att ta ett ordentligt tag i en död fisk!

Hur ska man kunna veta sånt? Att ens barn inte kan hälsa. Hur ofta tar man sin egen unge i hand? Aldrig. Sån uppfostran hör inte till de vanligaste samtalsämnena i en modern familj. De flesta regler som jag lärde mig i min barndom finns ju inte längre. Umgängesregler har ersatts av vanligt, sunt bondförnuft. Vilket våra barn tydligen inte skaffar sig automatiskt.

I alla fall. Min vän på stadsteatern lärde AC/DC-pojken hur man hälsar med ett varmt och fast handslag. Hur man möter med blicken och säger sitt namn. Hur trevligt det ser ut och hur sympatiskt det känns för den man hälsar på om det görs på rätt sätt. Han fick prova, och han fick träna sig. Och nu har jag sett det flera gånger på riktigt också. Hur han på eget initiativ går fram till vuxna människor han inte känner och hälsar. Presenterar sig och tar i hand.

Jag blir så stolt. Det ser så bra ut. Nu ska jag se till att han håller upp dörren för folk också. Att han känner till de sociala smörjmedlen som är enkla att lära sig. Umgängesregerna. Servera andra innan du serverar dig själv, om du häller upp kaffe till exempel.
Fråga alla om de vill ha mer innan du tar den sista potatisen själv.
Eller avstå den sista potatisen om någon annan verkar väldigt hungrig.
Säg till människor du känner att de ska hälsa sin familj, när du möter dem. Alla uppskattar att bli hälsade till.
Fråga hur folk mår och lyssna på svaret.
Sätt dig inte förrän du ser att alla andra fått en plats.
Erbjud dig alltid att hjälpa till. I alla sammanhang.
Underlätta för folk, öppna dörren, håll upp dörren, stäng dörren bakom dem.
Ta tag och hjälp till att bära, hålla, lyfta, dra, vad det nu kan vara.
Tacka ordentligt. Alltid.

Om man har svårt att fungera socialt, vilket min pojke ju har. Då är regler så bra. Tydliga, lättolkade regler. Fyrkantiga, omöjliga att missförstå. Som man kan hålla sig till och inte misslyckas med. Det må verka gammalmodigt, men det är så mycket trevligare. För vem vill egentligen ha en dörr i ansiktet?
tre kommentarer

Sunt!
Precis så resonerar jag också. Jag har försökt lära min aspergare ögonkontakt, och båda barnen de flesta av de umgängesregler du räknar upp, men också att inte stå för nära den man pratar med. Att man tackar för maten, börjar äta när alla fått mat och sitter kvar vid bordet till de flesta är klara.
Jag brukar få höra att jag har väluppfostrade barn, vilket är väldigt skönt när det är så mycket annat som är knepigt med dem.
/Monica
Monica - 26 03 09 - 08:58

Häromdagen fick jag höra av en kille som går i 4:an på mina barns skola att jag är en jävla kärring som ska visa honom respekt. Jag hade sagt till honom då jag såg att han med våld försökte få tag på en annan killes mobil.

Jag sa åt honom att den dag han visar andra respekt så får han respekt tillbaka.

Jag har ingen förhoppning om att denna kille håller upp dörren för andra. Min egen son är riktigt duktig på att vara artig. Han tackar alltid, ger komplimanger på ett sätt som gör att många uppfattar honom som lillgammal. Om han är hos en kompis och blir bjuden på något gott till fikat så händer det ofta att han frågar kompisens mamma om receptet.

Han må vara stökig och jobbig på många sätt men just detta är han väldigt bra på.
Ann-Sofie B () (Webbadress) - 26 03 09 - 08:59

I morse var det en pojke som höll upp dörren för en gammal tant, och som sen fortsatte att hålla upp för mig, som kom strax efter. Jag blev förvånad. Och nu är jag förvånad över min förvåning, för det var ju en självklar sak för honom att göra, egentligen!
Jag förundras över de oskrivna regler som finns på många busshållplatser. Om det inte finns en utpräglad kö, då gäller äldre framför yngre, och "svensk" framför "invandrare", oavsett vem som egentligen har väntat längst. Varför är det så?
syster stor () - 26 03 09 - 13:54


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump