mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 154. Ingen stor appar… | Home | 156. Listor »

155. Om musik

19 03 09 - 10:24 AC/DC-pojken och jag har bråkat mycket om musik. Det har låtit ungefär som på sextiotalet, kan jag tänka mig. Jag har varit föräldern som förkastar min sons musik och påstår att den är direkt skadlig för honom. Han har varit protesterande tonåring. Ovant för mig, för jag har inte haft musikaliska konflikter med mina döttrar alls. Tvärt om. Vi har gillat, eller i alla fall respekterat varandras musikval. När jag fyllde 45 fick jag till exempel biljetter till Deep Purple av sparris-systern. Blev jätteglad. Det var kul att gå på Globen med henne och lyssna på hårdrock.

Barnens pappa brukar vara snabb att köpa den nya musiken, så det har alltid funnits både gamla godingar och det allra nyaste i högtalarna här hemma. Vi är musikalsikt vidsynta allihop. Etnomusik, progg, jazz, rock, popp, det mesta spelas här. Men inte just hip-hop.
Det finns bra hip-hop, men det som min son har envisats med att lyssna på är bara skit. På ren svenska.

Det är tråkigt att köra bil, tycker jag. Ett nödvändigt ont. När jag kör måste jag att ha min egen tonårsmusik på, högt. Creedens, Beatles och sånt. Och så sjunger jag med. Jättehögt. För jag kan texterna och jag älskar att sjunga. AC/DC-pojken hatar det. Han vill inte gärna åka med mig i bilen. Han avskyr musiken och det är hur pinsamt som helst med en galande morsa. Hela vägen till scouterna! Eller över en timme till landet. Åh, vad han har skällt på mig. Vad han har ansett sig plågad. Musikaliskt misshandlad. Varje gång jag har bett honom att skona mig från hans hip-hop har jag fått höra hur smärtsamt det är för honom att tvingas höra mig sjunga i bilen.

Men nu är det över. Han är inte hip-hopare längre. Vissa kläder kommer aldrig mer att användas. Kepsen är inte på hela tiden, längre. Den här passusen fanns plötsligt i dagboken:

Jag blir kallad för gangster och wazzupp i skolan bara för att jag går omkring i baggy jeans och keps. Så nu har jag slutat att vara hip-hop helt… Lämnade dom där kvinnodiskriminerande låtarna där dom sjunger om att dom har en pistol och sju fruar.
De enda bra är de där låtarna från början av åttiotalet. Dom som kan betyda något.
Jag har nu tagit mitt pick och pack tillbaka till de gamla rock hittarna från sjuttio och åttiotalet som det verkligne är bra sväng i. Typ Pink Floyd, Blondie, Queen, Twisted Sisters, Bon Jovi, White Snake och dom där gamla Klassikerna.  
Gaah herregud jag har slösat över 1000 spänn på meningslös hip-hop. Jag fattar inte hur jag har kunnat gilla sån musik!



Alldeles nyss stod AC/DC-pojken och yngsta storasyrran och sjöng Hair för full hals. Tillsammans. Det lät skitbra! På sista tiden har pojken sjungit i stort sett hela tiden. Med lurar eller utan lurar, man hör ständigt hans musik. Nu när inte Tupac, eller vad han heter, har makten över honom så kan vi plötsligt njuta av musiken tillsammans. Sjunga ihop. Jättehögt. Det är kul.

Just nu går Pink Floyd på högsta volym i köket. AC/DC-pojken dukar av efter middagen. Han lyssnar på Money och sjunger allt han kan. Han är på gott humör. Jag blir glad av honom! Vi blir glada av musiken. Båda två.
tre kommentarer

Och jag blir glad av att läsa detta! Musik betyder väldigt mycket för mig. Jag är allätare, gillar det mesta. Vissa förståsigpåare säger att det kan man inte göra men det gör jag. Och precis som du och AC/DC så sjunger jag!

Härligt att du och AC/DC kan njuta av musiken tillsammans nu. Och du kan ju vara bra säker på att när han märker att hans goda humör gör dig glad så blir han ännu gladare. :-)
Ann-Sofie B () (Webbadress) - 19 03 09 - 15:23

Fan jag glömde skriva dit Bruce Springsteen haha!
Men jag lyssnar nu nästan bara på rock, det finns EN bra hiphop låt.
Men jag föredrar hellre Pink Flpyd.
AC/DC pojken - 23 03 09 - 20:40

Haha, som man brukar säga: för att spela rock krävs talang, för att göra hiphop krävs en taskig barndom. ;P
Ell () (Webbadress) - 31 03 09 - 17:48


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump