mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 152. Budskapet gick f… | Home | 154. Ingen stor appar… »

153. Du ler ju aldrig

13 03 09 - 11:31

Lärarna i skolan går en kurs den här terminen. Så pojkarna i samverkansklassen ska arbeta hemma nio måndagar under våren. Då får de ryggsäcken full med uppgifter och ska ta ansvar för att allt blir gjort. Ansvarsbiten blir en liten bieffekt där. Ja, det verkar genomtänkt och bra. Fast jag undrade jag, hur pojken skulle klara att sitta i köket hemma och jobba en hel dag. Själv.

Sist han var hemma en måndag råkade jag också vara hemma. Och alla onda aningar slog mig i magen med full kraft. Det var inte mycket till ansvarstagande alls. Jag väckte honom nio, för han hade nonchalerat sin väckarklocka vid åttatiden. Nio valde han att inte gå upp. Jag väckte honom vid tio, och han valde att inte gå upp. Kvart över elva kom han nedsläntrande för trappan och började göra frukost. Sen gick hela dagen i snigelfart.

Han duschade i en halv evighet. Satt framför datorn och spelade Nord tills jag kom på honom och körde bort honom. Sen fortsatte han sitta, mest framför tv:n. Så fort han hörde mig komma for han upp och började med något. Så fort jag gick damp han ner på rumpan igen.

Lördagen innan åkte vi och veckohandlade. När vi gick stod AC/DC-pojken i dörren.
- Vad ska jag göra så att du tycket att jag förtjänar en godispåse? frågade han med glimten i ögat.
- Alltså inte tömma diskmaskinen och sånt som ändå är mitt jobb.
Precis en sån fråga som smälter mammors hjärtan.
- Det mesta är klart, svarade jag sanningsenligt. Men jag skulle verkligen uppskatta om du städar ditt rum ordentligt. Byter lakan och dammsuger och allt sånt.
- Ska bli, svarade pojken och kramade om mig.

Godiset blev inköpt, men inte sjutton hade han städat sitt rum. Jag litade så mycket på honom att jag inte kollade innan han fick snasket. Inte förrän påsen var tom insåg jag att jag var lurad.
- Chilla mamma, jag gör det i morgon, sa pojken och drog på sig hörlurarna så att jag inte skulle ha nån chans att skälla på honom.
Söndagen både kom och gick. Det var bio och det var lite pyssel med farfar, men inte sjutton var det nån städning.

På söndagkvällen uttryckte jag klart och tydligt att jag förväntade mig att hans rum skulle bli noga städat under måndagen, när han var hemma från skolan. Han skulle klara att både göra skolarbete och städa sitt rum. Men inte sjutton blev det städat på måndagen.

Allt skolarbete blev gjort. Det tog ungefär tjugo minuter i effektiv tid. Han hade inte fått fler uppgifter än de var säkta på att han skulle klara av ensam, visade det sig. Sen tog han bussen till bup, och halvsprang hem. Det var han mycket nöjd med, att han hadesprungit lite. "Jag kände mig fri på nåt sätt" skrev han i dagboken sen.

Vid halv femtiden åt han lunch! Sen började han byta lakan. Och därefter lät han dammsugaren gå i över en timme. Varje gång jag gick dit och kollade gjorde han nåt annat än städade. Det räckte liksom att dammsugaren var på och låg passiv på golvet.

Till slut blev jag så förbannad. Stod i hans dörröppning och bara skrek. Jag var trött och hungrig och orkade bara inte med honom.
- Det är inte konstigt att jag är jobbig. Du ler ju aldrig! säger han plötsligt då.
- Du ser alltid ut som om du lider när du tittar på mig. Du ler aldrig sådär stolt, som när du tittar på syrrorna. Om du bara var lite glad så skulle mitt liv bli mycket lättare!
Snacka om att jag kom av mig.

Tänk om han har rätt! Där fick jag något att tänka på. Och lagom till niotiden var rummet hyfsat städat. Det var det faktiskt.


två kommentarer

Asså the smile.... du vet det funkar ju även genom en telefon, jag tror ACDC satte ord på en viktigt grej. Visst är det lite skönt att bli genomlyst av sina barn i bland.. Kram
Loll () (Webbadress) - 15 03 09 - 23:27

Jag tror jag sett honom själv le typ två gånger sammantaget, någonsin.
Man kan ju alltid börja själv lixom, han kanske skulle prova det.
Twisted Sister - 16 03 09 - 19:41


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump