mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 148. Mammafröken | Home | 150. Kontaktperson »

149. Vad hände med Tuskulum

26 02 09 - 11:06

Du som har följt AC/DC-pojkens liv och leverne här i bloggen och kommer ihåg inlägget Aldrig mer kollo, från oktober, vill kanske veta hur det gick. Jo, jag skrev ett brev till Eskil Johansson och berättade om AC/DC-pojkens upplevelser på Klockarbo bokstavskollo. Uppriktigt och rakt, skrev jag. Och en kopia gick till LSS-assistenten på kommunen. Det uppskattade hon, för de får aldrig någon utvärdering där på soc. De bara betalar, och vet inte riktigt vad. Så hon gillade att jag förmedlade våra upplevelser av Tuskulum.

I alla fall så gick det ett par veckor och sen svarade de från Tuskulum. Jag fick ett långt brev, på rätt dålig svenska, där de i princip förnekar allt som hänt. De ville att vi ska komma dit och diskutera med dem. Vad vet jag inte riktigt. Eller vad det skulle leda till. Men vi gick här i ett par månader och funderade över det. Ska vi åka och träffa kolloföreståndaren och Eskil, ägaren, och prata om vad AC/DC-pojken upplevde, som de förnekar? Varför då?

Tack för ditt brev, det är med sorg som jag läser om AC/DC:S upplevelse. Vi har tagit detta klagomål på största allvar. Vi har diskuterat och rekonstruerat den påskläger och sommarläger som han var på, tillsammans med berörd personal. Personalens upplevelse var att han har trivts och var glad. Vi tar inkomna klagomålet på stort allvar, och har full respekt för hans upplevelse av vistelsen på Klockarbo. Det finns flera förklaringar och bemötande av det som sägs i klagomålet, men det som är AC/DC´s upplevelse måste tas på allvar.


Så står det i brevet vi fick. Jag är fröken, jag tappar förtroendet direkt när jag läser ”den påskläger”. Har han inte ens orkat läsa igenom brevet innan han skickade iväg det? Sen kommer en massa babbel om noll-tolerans mot alkohol, tobak och mobbing. Ja, men det var väl inte det jag klagade på! AC/DC varken röker, dricker eller mobbar, men han fick gå och lägga sig utan middag för att personalen inte kunde hans namn. Såhär skriver Eskil om det.

Det här är personalens minnesbilder från lägret, det var ju rätt länge sedan:                                                    Ang. det som hände vid måltiden, är att det enda som inträffade var att han inte ville ha någon mat, men han åt lite sallad. Inget barn tvingas till att äta maten, inte heller bestraffar vi någon, för att man inte äter maten. Självklart kan personalen deltagarnas namn.


AC/DC-pojken har inte klagat över att han blev tvingad att äta, utan över att han inte fick någon mat. Han har aldrig någonsin i sitt liv tackat nej till att äta. På Klockarbo ropar de upp barnen så de får gå fram och hämta mat, en och en. AC/DC blev uppropad som Sam, vilket han inte heter och naturligtvis inte reagerade på. Så han gick inte fram förrän alla fått mat utom han. Då undrade han varför han aldrig blev uppropad, men då fanns det ingen mat kvar. Bara lite sallad. Och han var jättehungrig. Ja, du ser, på alla väsentliga punkter går historierna isär.

Eskil skriver:

Vi jobbar med gruppverksamhet, det är väldigt ofta dessa barn och ungdomar misslyckas i relationen med jämnåriga och andra vuxna. det gäller både i skolan och på fritiden.

Jaha, det är ju därför vi söker specialkollo. För att vi känner till vårt barns svårigheter. Varför berättar han det? Tror han att vi ska bli imponerade av att han känner till det självklara?

När vi har samling/genomgång så gör vi det i grupp, ibland så kan inte alla sitta kvar, utan flyttas till ett rum intill, som är öppet mot samlingsrummet, så att dom kan höra informatioen, denna deltagare får informationen en gång till, idividuellt. AC/DC klarade av att ta emot information vid nästan alla tillfällen, vid 1-2 tillfällen fick han sitta i rummet bredvid. Detta händer dom flesta av våra deltagare nån gång.   Detta kan vi förklara bättre om vi kan träffas.

Själv säger AC/DC-pojken att han fick sitta med vid 1-2 tillfällen.

Personalens upplevelse var att Max har trivts och var glad.

Javisst. Själv säger han att han hatade att vara där. Hur bra personal är det då, om de inte upptäckte att han inte trivdes? På två veckor!! Vad säger det om deras kommunikation med barnen?


Nu har det ju gått lite tid. Saker och ting har hunnit sjunka undan. Häromkvällen pratade vi kollo igen här hemma. Jag frågade AC/DC- pojken om han tyckte att vi skulle åka och prata med Eskil och hans anhang. Om han ville att vi skulle reda upp vad som hänt så att han kan åka på kollo en sommar till.
- Aldrig! svarade pojken med eftertryck.
- Jag åker aldrig nånsin dit igen. Det var bra polare och så. Jag msn:ar flera stycken. Men jag åker aldrig dit mer. Ni kan inte tvinga mej! Jag är hellre ensam på landet med dig!
Ensam på landet med mig! Ja, det är det värsta han kan tänka sig annars.

Jag mejlade Eskil och berättade att vi avstår från att möta honom. Vi kan inte få vår pojke att ändra uppfattning. Särskilt inte sen de förnekar alla händelser som vi tagit upp. Och han svarade nästa dag att han tyckte det var tråkigt. Och så var det med det.

Jag vet att flera av er har goda erfarenheter av Klockarbo, och det gläder mig. Med anledning av våra klagomål ser de nu över sina rutiner både vad det gäller posthämtning, telefontillgänglighet för föräldrar och informationen till hemmen. Med anledning av andra familjers klagomål kommer Nyköpings kommun att genomföra en ordentlig genomsyn av verksamheten under våren. Så förhoppningsvis kommer den här historien att leda till något gott. Förbättringar för er som fortsätter att välja Klockarbo. Själva letar vi nu efter någon annan kolloverksamhet för vår pojke. Så att han får vara med om något kul i sommar. Inte bara vara ensam med mammann på landet.


åtta kommentarer

Vi är i liknade sits här vad gäller kollo. J trivdes på sin men J. vill inte. Jag orkar inte tvinga, så nu blir det inget.
Donna () - 26 02 09 - 17:50

Jag fick ett mejl här från en annan mamma som är tveksam till Tuskulum.

Hon väckte tanken hos mig att egentligen borde vi ju ringa allihopa till Nyköpings kommun och begära ut resultatet av granskningen de gör av Klockarbo. Så att vi får veta vad de kommer fram till. Sånadär granskningar ska vara offentliga handlingar.

Om du är tveksam, men på väg att skicka ditt hjärtegryn till Klockarbo, då kan du faktiskt få veta vad de kom fram till. Och bli lite tryggare kanske.

Ifall alla vi som är kritiska mot Eskil Johansson vill ha resultatet av deras granskning, då ser det ju nästan ut som ett riktigt misstroendevotum! Dessutom. Och då kanske de håller koll på verksamheten framöver också.
mammann - 27 02 09 - 16:14

122 841 står det på mitt räkneverk nu. Det som jag var tvungen att lämna kvar på sprayblog. Fattar du vad mycket folk! Tänk om hälften av dem hade köpt en bok!! Då vore jag inte arbetslös längre.
mammann - 28 02 09 - 12:37

Hej, jag hittade din blogg när jag sökte på kommentarer om detta kollo, har arbetat där en sommar , och jag kan säga att jag aldrig mer vill göra om det. För mig som vuxen var det det värsta jag varit med om, nästan i sektväg och jag mår dåligt av den behandling som man tvingades till och som som jag vägrade genomföra mot barnen. maila mig gärna, jag hoppas att dem granskas!
Ellie - 08 03 11 - 19:11

Hej Ellie, vilken sommar jobbade du där? Om vi har träffats kanske du kommer i håg mig Jakob. Vet inte vem du är men vill så gärna få kontakt med dig eftersom jag kommer i håg min tid på Klockarbo. Här gärna av dig!

Mvh

Jakob
Jakob () - 10 08 11 - 16:17

Hej!
Jag kan skriva under på allt som Ellie skriver. Jag har själv arbetat där men bara en enda sommar och jag säger precis som Ellie. Det kändes som en sekt och jag mådde fruktansvärt dåligt av det vi tvingades göra varje dag. Fruktansvärt och jag har haft tankar på att anmäla eller kontakta uppdrag Granskning men inget vågat.
Samma här - 22 09 13 - 05:47

Min son älskar Klockarbo med dess personal. Verkligen LÄNGTAR dit!
Jag tycker personalen är super bra.
Tråkigt att din son inte trivdes.
Kram Annica
Annica - 25 02 14 - 17:20

Har också jobbat där och aldrig mer! Ung personal som tror dom vet och kan allt!! Sektvarning
Moa () - 06 05 17 - 08:14


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump