57. Skrivstil handlar om snabbt.
08 12 08 - 18:46
Femmorna brottas med skrivstilsboken. Jag tycker så synd om dem. Och jag förstår inte vitsen med det heller. Jag avskyr skrivstilsboken.
På min tid fick vi börja lida välskrivningsdöden redan i andra klass. När man hade kommit till lilla f och fröken var nöjd med det man gjort så fick man en fin, grön kulspetspenna av henne. Det stod Tyresö Kommun på den och det blev mörkgröna bokstäver när man skrev. Min mamma hade en sån, för hon jobbade på kommunen. Och jag såg verkligen fram emot att få en likadan penna som hon hade. Det skulle bli så vuxet på nåt sätt.
Till julavslutningen i tvåan hade de flesta tjejerna i min klass en grön penna. Inte jag. Till sommarlovet hade alla tjejer utom jag en grön Tyresöpenna, och några av killar också. När höstterminen i trean var över var det bara jag och två av de hopplösa killarna som inte hade nån penna. Och när sommarlovet kom fick jag pennan i alla fall. Fröken blev aldrig nöjd med mina slingriga bokstäver som ramlade åt alla håll. Hon sa att det såg ut som en gammal fallfärdig gärdsgård, så jag förtjänade inte min penna, jag fick den för att det bara var en kvar. Ni fattar varför jag hatar skrivstilsboken!
När jag började i högstadiet struntade jag i alla välskrivningsregler, öglor, lutningar och sånt finlir. Jag skrev fort, för jag skrev jämt, och när jag textade fort blev det automatiskt skrivstil ibland. På mina villkor. Och det blev så bra så, efter ett tag. Både läsbart och användningsbart. Om man textar utan att lyfta pennan, då blir det skrivstil helt enkelt.
Skrivstil handlar om snabbt, inte om snyggt! Det är bra att kunna när man behöver skriva fort. När man antecknar på en föreläsning i högstadiet eller gymnasiet, då är skrivstil ett utmärkt verktyg. Men alla har vi ju vår personliga handstil. Ingen skriver faktiskt som i skrivstilsboken. Ingen! Tvärt om, vi gillar att det syns vem det är som har skrivit. Att min hand och min penna skapar ett personligt avtryck. Eller hur? Ändå ska ungarna plågas med skrivstilsbok, dubbla rader och konstiga slängar på r och s. För att så ska det vara och det finns skrivstilsböcker att köpa i klassupplaga.
Förr i världen handlade handstil om klass. Den som skrev illa sågs som obildad. Dum i huvudet rent av. Då var det viktigt att kunna sina snirklar och krumelurer ordentligt. Så att folk tog en på allvar. På det viset är det ju inte riktigt längre. Jag hörde en personalchef säga att han över huvud taget inte läser jobbansökningar som är handskrivna. Datautskrifter ska det vara, lättläst och helt opersonligt. Men då ser man ju inte ens handstilen!
Fast det är klart, om jag får en lapp från en förälder och den är väldigt illa skriven. Kladdig och felstavad, med taskig handstil, då skapar jag mig nog en mindre fördelaktig bild av den som skrev. Och det gäller säkert inte bara mig. Det är hur fördomsfullt som helst, men så fungerar det faktiskt. Så det är klart att man ska lära ungarna att skriva någorlunda välvårdat, men det behöver banne mig inte vara skrivstil!