mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 55. De orkar inte | Home | 132. Aldrig mer Kollo… »

131. Textarbete

06 11 08 - 09:31 AC/DC-pojken hade läxa häromdagen. Han brukar ju inte ha det, vanligtvis, för det är liksom ingen idé. Men just den där dagen hade han varit så strulig i skolan och inte fått något gjort på hela dagen. Till slut hade de sagt åt honom att då måste han jobba hemma istället. För man kan inte låta en hel skoldag gå utan att prestera någonting alls.

Jag fick ett mejl om vad som hänt. Läraren ville att pojken skulle skriva på datorn när han kom hem. En redogörelser för scouthajken han varit på helgen innan. Och arbetet skulle vara tidsbegränsat. Femton minuter skulle han skriva. Inte en minut mer krävde de. Sånt gillar jag. Inte en sida eller en hel berättelse. Prestationen är att orka skriva en hel kvart.

Jag gjorde mig beredd att bråka om hemarbetet när pojken anlände med taxin. Trodde att protesterna skulle eka här i köket. Men pojken bara suckade under kepsen.
- Jag veeet. Jag ska skriva om hajken. De har redan sagt allt tusen gånger innan jag åkte hem.
Han tog en snabb ostmacka och sen satte han sig framför datorn.

När det hade gått femton minuter gick jag och kollade honom. Men han var inte intresserad av att sluta skriva då. Han ville skriva klart. Det var lugnt och tyst i köket, inget störde honom. Uppgiften var lustfylld, han skrev om sig själv och något han gillar. Och han tänkte fortsätta skriva tills han fått med hela hajken. Modershjärtat fröjdades, vill jag lova.

Efter nästan fyrtio minuter kom han till mig och sa att han var färdig. Då hade han sparat i en mapp på datorns skrivbord och gått därifrån. Jag fick läsa om jag ville, innan jag mejlade det tillbaka till skolan. Men jag behövde inte kolla om jag inte hade lust. Självklart läste jag.

HÖST HAJK!
Jag och mina föräldrar åkte till ett torg där de släppte av mig innan hajken!
En scoutledare satt och väntade där och det kom fler patrullscouter under tiden!
……vi satt och väntade där i hela två timmar på torget!
Vi gick från bussen i mörkret till vår lägerplats där scoutledarna lämnade oss!
Så vi patrullscouter, fick sköta hela skiten, vindskyddet och maten medan de yngre tittade på, som de inte skulle göra!
Vi skulle sätta upp vindskyddet medan de yngre skulle göra kvällsfika!
…..de var mindre än aktiva!
Efter två timmar var vi klara med vindskyddet!
Då kom ledarna och klagade på oss äldre för att de yngre inte hade förberett kvällsfikat!
Till slut var alla klara och vi gick till en brasa!
Jag i min patrull blev utvald till PL (patrulledare)!
TUFF SHIT!
Grymt mycket ansvar, de jävlarna skulle inte valt in mig i det!
Sen gick vi tillbaka och gick och la oss i våra vindskydd!
Nästa dag vaknade jag först av alla!
Jag var pissnödig!
Så jag stack ut huvudet ur sovsäcken och upptäckte att allt var grönt ovanför mig!
Hela vindskyddet hade fallit över oss!
En av patrullscouterna gick upp, slet av vindskyddet!
En stund senare åt vi frukost!
Tre timmar av morgonen gick ut på att diska, städa, plocka undan och så vidare!
Sen när allt var klart drog vi på oss ryggsäckarna och gick en lång marsch patrullvis!
Vi var framme efter cirka en timme i skogen!
Då skulle vi äta lunch!
Efter lunchen och disken gick vi tillbaka till stället där vi skulle sova andra natten!
Vi satte upp vindskyddet, förberedde middagen, åt, fjollade oss lite och vi hade en liten lägerbål!
UTAN läger eld!
En lägerbål är ingen lägerbål utan en lägereld!
Efter det så gick vi och la oss!
Nästa morgon vaknade jag av att två personer puffade på mig!
Jag låg över tre andra personer som hade puffat mig i en halvtimme!
 … ingen reaktion av mig!
Vi åt frukost, diskade, plockade undan och gick till busshållplatsen!
BRRR sa det, alla scouter var dyblöta av allt regn!
Bussen kom, vi hoppade in!
Vi kom tillbaka!
Min pappa kom och hämtade mig med bilen och jag åkte hem från en lång och jobbig hajk!!

Först blev jag överväldigad av att han fått ihop så mycket text. Sen såg jag formen. Varje mening på ny rad. Varenda punkt ett utropstecken. Oj, oj, oj! Här har vi AC/DC ända in på bokstavsnivå!

Det har jag aldrig sett eller tänkt på tidigare. Men jag har lite texter kvar sedan förut som jag kunde leta fram och kolla på. Bland annat ett par texter som han har skrivit här, till bloggen. Och visst, de ser ut på samma sätt. Som dikter. Jag vet ju att hans värld är fragmentarisk, men så till den milda grad! Han kan inte skapa så mycket sammanhang att han kan bygga ihop två meningar, en gång. Varenda strof måste börja från början. Utgöra ett eget stycke. Vad jobbigt han har det, stackarn!

Jag satte mig med en kopia av hans text och skrev in kommentarer i den. Använde röda bokstäver och ställde små frågor. Som en handledning insprängd mellan hans meningar. Allt som jag skulle vilja säga till honom om texten skrev jag in.
  • Kan du bygga ihop de här meningarna med varandra så att det blir bara en?
  • Hör inte den här meningen egentligen ihop med den förra? För då kan de stå tillsammans? Man behöver inte börja på ny rad om man fortsätter att berätta om samma sak.
  • Utropstecken betyder att man ropar ut meningen. Skriker den. Vill du verkligen skrika ut det här? Det skrev jag efter varje mening.
Sen bad jag honom titta på mina kommentarer. Han blev jättearg för att jag hade sabbat hans text.
- Jag var ju för i helvete klar!
- Men jag är fröken och så här skriver man inte riktigt. Jag vet att du blir irriterad när man rättar dig, så jag skrev in små råd. Läs din text och mina råd och ändra lite, så blir det mycket bättre, och du har lärt dig nåt under tiden.
- Jag behövde bara jobba en kvart, protesterade pojken.
- Ja, och nu har jag suttit en timme med din text och skrivit in handledning, för att du ska bli ännu duktigare än du är och inte stanna i utveckling. Välj själv om du vill ta emot hjälpen eller om du vill skriva barnsligt hela livet.
Och så gick jag därifrån.

En timme senare kom pojken och hämtade mig. Bad mig läsa och satt kvar bredvid medan jag läste. Tänk, en hel timme till arbetade han med texten. Alla utropstecken utom tre var borta. Och de tre var helt adekvata. Han var så nöjd. Och eftersom han satt kvar och ville ha beröm  kunde vi fortsätta diskutera text. Vi pratade lite om hur man tänker när man delar in stycken. Det är ju inte så lätt för någon, men han hade lyckats ganska bra. Några meningar hade han inte förmått sätta ihop, så det hjälptes vi åt med.

Sen berättade jag att en rad punkter aldrig får innehålla fler än tre prickar. De betyder att man har utelämnat ett par tre ord, som man vill att läsaren ska tänka in. Om man inte skulle kunna skriva dit några ord så kan man inte använda prickarna. För de visar på att meningen liksom inte är fullständig. Ja, det kunde han förstå, och bort for prickarna på varenda ställe i texten.
 
Det blev en riktigt intressant svensklektion innan texten om hösthajken blev mejlad till skolan. Och mycket beröm av läraren nästa dag.

Jag har bett AC/DC-pojken om lov att använda hans text här i bloggen.

tio kommentarer

Vad mysigt det låter. Och en bra insikt för er båda. :)
Sarah - 06 11 08 - 10:33

Vad bra att pojken tog till sig dina synpunkter och råd!

Läxor är ett gissel här hemma. William tycker att det är otroligt dumt att han måste göra skolarbete hemma. Ändå går det väldigt lätt för honom när han efter mycket tjat sätter sig ner med läxorna.

Engelskan, matten och svenska läsningen gör han hur enkelt som helst. Det är värre när han skall skriva meningar. Han har en gräslig handstil och är han arg så blir det i princip oläsligt. Idag läste jag upp lärarens kommentarer i skrivboken så att han blir medveten om att det inte bara är en gnällig morsa som tycker han faktiskt måste träna för att få en läslig handstil.

Nu är jag ju medveten om att personer med Tourettes (som ju är en av min sons diagnoser) ofta har en väldigt slarvig handstil men jag vet ju också att man kan bli bättre av att träna på det som går dåligt.

Vi brukar ställa timern på 10 min när han skall göra läxor. Det är nödvändigt för han har så dålig tidsuppfattning och timern hjälper honom se hur lång tid som är kvar. Ibland har vi tur och han blir uppslukad av matten så när timern piper säger han "äsch, lika bra jag gör färdigt den här sidan när jag ändå håller på".
Ann-Sofie () (Webbadress) - 06 11 08 - 10:35

Ann-Sofie, nu ska du få lite praktiska tips av mig.
Jag arbetade flera år som lärare till en Tourettespojke. Han vägrade skriva för att han skämdes över att det blev så fult. Efter ett tag upptäckte jag att han höll så hårt i pennan och spände handen så väldigt att han blev fysiskt trött av att skriva.
Jag representerade ju skolan, så jag hade tillgång till mera material än du har hemma, men jag började i alla fall experimentera med olika gripstöd som man trär på pennan. Det finns massor av olika former, beroende på hur penngreppet ser ut. Och vi provade nog ett tiotal innan vi hittade det han skulle ha. Som hjälpte honom att inte spänna handen så mycket att han blev trött.
Först tyckte han att det var idiotiskt att hålla på och trä saker på pennan. Förstod inte alls vad jag höll på med. Men när vi hittade det som var rätt för honom, då blev han överförtjust. Vägrade skriva utan det.
En annan sak som vi körde med var skrivstils-skrivböcker. Du vet, såna med många hjälplinjer. De var jättebra. Inte för att träna skrivning utan för att alltid skriva i. När han fått klart för sig hur man ska använda hjälplinjerna så blev det jättebra. Jag gjorde lite egna till oss också. I skrivboken är det lite brett mellan översta och understa linjen, så jag förminskade lite i kopieringsapparaten och gjorde så att vi hade tillgång till lösblad också, inte bara sladdriga skrivhäften.
Den tredje metoden vi använde var i samarbete mellan mamman och mig. När han hade hemuppgifter och det hade han, inte läxor utan hemuppgifter. De fanns där för hans mammas skull. För att hon ville ha insyn. Och det var mest läsa och skriva. Han hade en skrivuppgift varje vecka. Och om han skrev själv, för hand, så fick hans mamma skriva ut det på datorn sen. Så att alla andra slapp se hur barnsligt och slarvigt han skrev. Så att han själv fick se hur bra hans text egentligen var.
Men villkoret var att han hade skrivit för hand själv. Ibland skrev hon varannan mening efter hans diktamen, och han varannan mening. Alla knep var tillåtna för att han skulle träna sig i att formulera sig. Handstilsträningen kom liksom på köpet.
Och sen lekte vi med bokstäver en massa i skolan. Gjorde snygga graffitibokstäver. Tränade på snygga signaturer. Gjorde bilduppgifter med bokstäver och namn. Lekte med formerna och upptäckte vad som händer om man aldrig lyfter pennan när man skriver. Hoppsan, då bllir det skrivstil. Inte för att man lär sig en ny bokstavsform, utan för att man bara struntar i att lyfta pennan!
Vi gjorde pepparkaksbokstäver och åt, kokade bokstavsmakaroner osv. Allt för att ge lust till att forma bokstäver på papper. Och det mynnade ut i en massa skrivande. Skapande av urtjusiga initialer ledde till att resten av texten efter hand blev finare och finare.
Men om jag sammanfattar alla knep så var det pennstöden det som ledde längst. Han fick helt enkelt ont i armen av att skriva. Klart han hade motstånd då!
Hoppas du har nytta av någon av mina erfarenheter.
mammann - 06 11 08 - 11:37

Härligt att läsa Mamman - att ACDC-pojken tog till sig dina råd och en eloge till honom att han orkade jobba på bra mycket längre än de 15 minuter som var kravet!

Läste dina råd till Annsofie om den dåliga handstilen och får se om jag kan inspirera min pojk att jobba mer med bokstäver på ett annorlunda sätt också. Min pojk har lätt tremor vilket gör att hans hand darrar lite när han skriver - vilket resulterar i att han måste anstränga trycka hårdare med pennan för att få till sina bokstäver - vilket i sin tur gör att han blir trött i armen. Vi fick en penntyngd från en arbetsterapeut, som man trär på pennan och som skulle hålla pennan lite stadigare mot underlaget - så att pojken inte behövde trycka den så hårt mot papperet.

Arbetsterapeuten sa också att om han ska skriva längre texter så kan han gott få göra det på datorn - det är ju inte meningen att han ska få problem med spända axlar i förtid.

Min pojk avskyr att skriva - han tycker det är jobbigt.
Om han skriver något så skriver han helst med stora bokstäver rakt av. Inför de nationella proven under våren så får de träna på att skriva med datorn - hellre att de skriver något alls än att de vägrar - jag håller med.
Fredetta - 06 11 08 - 12:55

Mammann!
Tack för jättebra tips! Skall prata med hans lärare redan idag och fråga om skolan har tillgång till något typ av gripstöd till pennan.

Tänk vad glad jag är över att ha hittat till din blogg!
Ann-Sofie () (Webbadress) - 07 11 08 - 08:34

Vad kul det är att läsa om hajken med AC/DC glasögon!
Scoutfröken - 07 11 08 - 11:55

Förresten till alla er med barn som har skrivsvårigheter/motstånd. Jag hade en elev med CP förra året, han hade stora finmotoriska svårigheter bland annat tremor. Till honom hittade jag en penna som heter PenAgain, den säljs på varsam.se. Pennan är Y-formad och själva klykan har man runt pekfingret. Själva pennan gör att man får ett bra grep som inte är ansträngande. Min elev tyckte mycket om pennan och hade lättare att forma text med den än sina penngrepp med tyngder.

PS på Varsam verkar de bara ha bläckvarianten kvar men den finns som blyerts oxå. kolla in http://www.penagain.com
Scoutfröken - 07 11 08 - 17:05

Hej,
Jag fick två små tårar i ögonen när jag läste. Faktiskt fick jag det. Otroligt häftigt.
/Lisa
Lisa () - 08 11 08 - 12:58

Hejsan!

Nu har jag, som så många andra, läst Din blogg rätt upp och ner. Om Du visste vad skönt det har varit att läsa och få känna igen sig. På både gott och ont!
Jag hoppas att Du inte tycker illa om det, men jag har bett mina arbetskamrater och mina vänner att gå ut på nätet och läsa Din blogg. Så de kanske kan förstå hur det är att vara förälder till ett barn med speciella behov. Jag har även gett min son´s lärare, personalen på kommunen samt folk från Bup, både psykolog samt föräldraenhetspersonal, adressen till bloggen för att få mer förståelse för olika situationer.
Och vet Du vad - jag pratade med grabben min om att jag på nätet hade hittat en av de mest underbaraste bloggare som jag läst något av och att jag tyckte att även han kunde läsa lite. Sa även att jag skulle lägga in adressen som genväg på skrivbordet. Han sa att det sket väl han i men när jag läste Din första mening från Nr 1."- Smittar det, det där AC/DC eller vad fan det var det hette? frågade min son kort efter att han fått sin diagnos." så tittade han med intresserade ögon. - Kan du inte skriva om mig oxå, sa han...

Så Du ska ha ett stort TACK för allt som Du delat med Dig av både det positiva och det negativa.

Med Varma Hälsningar från Carina till Dig och Din familj.

Ps. Grabben min hälsar till AC/DC-pojken att de kanske syns på Klockarbo!! Ds
Carina () - 10 11 08 - 04:59

Vet du Carina, jag bara ÄLSKAR alla som länkar till mig, som sprider min blogg för vinden och uppmanar alla andra att läsa. Tack så himla, himla mycket! Och tack för det fina berömmet. Sitter här och blir rörd och jätteglad!
Mammann - 10 11 08 - 11:42


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump