mammann

Vem är Mammann?

Ann Runesdotter Carlsson,
journalist, lärare och dramapedagog. Mamma till en son med adhd, en dotter med aspergers-syndrom och två barn till.

Mammanns blogg är skriven ganska mycket i kronologisk ordning. Om du vill kan du gå in i arkivet och börja från början i historien om AC/DC-pojken.

Vill du nå mammann privat så använder du annrunesdotter@hotmail.com


Besökare:
besöksräknare

Arkiv

01 Maj - 31 Maj 2010
01 Mar - 31 Mar 2010
01 Feb - 28 Feb 2010
01 Jan - 31 Jan 2010
01 Dec - 31 Dec 2009
01 Nov - 30 Nov 2009
01 Okt - 31 Okt 2009
01 Sep - 30 Sep 2009
01 Aug - 31 Aug 2009
01 Jul - 31 Jul 2009
01 Jun - 30 Jun 2009
01 Maj - 31 Maj 2009
01 Apr - 30 Apr 2009
01 Mar - 31 Mar 2009
01 Feb - 28 Feb 2009
01 Jan - 31 Jan 2009
01 Dec - 31 Dec 2008
01 Nov - 30 Nov 2008
01 Okt - 31 Okt 2008
01 Sep - 30 Sep 2008
01 Aug - 31 Aug 2008
01 Jul - 31 Jul 2008
01 Jun - 30 Jun 2008
01 Maj - 31 Maj 2008
01 Apr - 30 Apr 2008

sök!

Senaste kommentarer

pfizer (217. Depp): cheapvagratlonline.com/ ,…
pfizer (Text 41-49 om AC/…): cheapvagratlonline.com/ ,…
you (211. Gymnasieplan…): viagraomz.com/ , for wom…
you (214. Börja träna …): viagraomz.com/ , for wom…
amin (Text 41-49 om AC/…): Hej alla, jag är så upphe…
loans (213. mera sportlo…): The termLasik stands for …
loans (221. Och snygg är…): The termLasik stands for …
and (Text 80-89 om AC/…): Sex enhancer for men: Her…
and (222. En klassisk …): Sex enhancer for men: Her…
viagra (195. Äntligen): Pero canadianviagrats.com…

Grejs

Drivs av Pivot - 1.40.5: 'Dreadwind' 
XML: RSS Feed 
XML: Atom Feed 
Bloggtoppen.se

« 127. Skolbesök | Home | 129. Rainman-pojken »

128. Poddproblem

23 10 08 - 16:55

- Jag har tappat min iPod i skogen, mamma.
AC/DC-pojken kröp upp till mig i soffan en kväll och bekände. Han var bekymrad och ledsen, men vi är så vana vid den här sortens händelser, att det blev ingen större uppståndelse. Han trodde nog att jag skulle bli arg, men jag orkar inte bli arg över sånt där längre. Däremot fick jag fyra/fem mejl från pojkens lärare. De berättade hur de varit runt i buskarna och letat i timtal. Gått tillbaka precis samma väg och verkligen genomsökt varenda millimeter. Håhå, jaja. Men det är inte hela världen att en iPod försvinner. Sånt räknar vi med nuförtiden.

Några veckor senare ville AC/DC-pojken sälja sladden som man använder till att ladda en iPod med. Hans klasskompis Rickard hade köpt en podd på Blocket och inte fått med nån sladd. AC/DC-pojken behövde ju inte sin längre så jag tyckte att han kunde vara en juste kompis och bara ge bort den. Men det slutade med att han sålde sladden för 25 kronor.

Ytterligare lite senare försökte Rickard sälja sin iPod på Blocket. Sa han till AC/DC-pojken. Men han visste inte vad han skulle ta för den. För han hade inte köpt den, visade det sig. Han hade hittat den på marken utanför kiosken. Och pojken började misstänka att det var hans podd som Rickard hade.

- Det är den där djävla Rickard som har snott den, förklarade han för mig en eftermiddag när han kom hem från skolan.
Det ville jag ju verkligen inte tro på. Men pojken stod på sig.
- Jag kollade i dag. Den hade en buckla på baksidan, precis som min.
- Men du hade ju nån sorts gummiskydd på din iPod, sa jag.
- Ja, och han har tagit av det, det är därför jag inte har känt igen den förut, men idag såg jag att det var min.
- Man måste verkligen veta vad man gör om man beskyller en kompis för stöld, sa jag.
- Han sa i dag att han skulle ha hittelön av mig, skrek AC/DC-pojken upprört.
Och sen var det så laddat att vi kunde inte prata mer om saken.

Vi letade fram garanti och kvitto på pojkens iPod. Där står ett serienummer som man kan klicka fram i själva podden. Sen mejlade jag till läraren och berättade vad AC/DC påstod och bad honom kolla serienumret i Rickards iPod. För då skulle ju saken vara utagerad, tänkte jag. Övertygad om att det inte alls var min pojkes iPod som Rickard hade i sitt förvar.

Jag fick svar direkt och det visade sig att lärarna plötsligt också hade sina misstankar. Men Rickard brukar inte kunna ljuga och de var verkligen förvånade över vad som kanske hade hänt. De skulle i alla fall kolla upp saken ordentligt nästa dag.

Rickard var naturligtvis sjuk nästa dag när de skulle ta tag i iPod-problemet. Något som AC/DC-pojken såg som ett klart bevis på skuld och dåligt samvete.

Ytterligare några dagar senare fick jag ett sms från min pojke:

Har min podd igen :)
Och sen började nästa problemlösning. Vi har pratat och pratat, men jag vet inte vad som fastnar inne i det där vackra huvudet. Jag påstår i alla fall att man kan välja hur man ska förhålla sig till hela historien. Antingen kan AC/DC-pojken välja att vara förbannad och hata. Då kan han se fram mot två konfliktfyllda år tillsammans med en klasskamrat som han förut har både gillat och haft kul med. Eller också kan han välja att vara tacksam för att han fick tillbaka sin iPodd och ge Rickard en symbolisk liten hittelön för att han tillslut gjorde rätt sak.
- Hade Rickard inte hittat den vid kiosken hade du säkert aldrig fått tillbaka den, och nu ligger den ju i din väska. Är inte det bra? försöker jag lirka.
- Det var den där djäveln som hade den hela tiden. Han såg hur mycket vi letade, fräser pojken.
- Men tillslut valde han ju att göra rätt och ge tillbaka den. Annars hade du inte haft den nu.
- Jag hatar den där idioten. Han är dum i huvet!
- Rickard och du går i samverkansklassen för att ni har problem med livet. Lika mycket han som du. Är det nån som skulle förstå honom, så är det väl du. Borde han inte få beröm för att han valde att göra rätt tillslut? Han hade ju kunnat välja att aldrig ta med den till skolan.
- Jag har väl för fan aldrig snott nåt av honom. Tänker för i helvete inte ge honom nån djävla belöning.
Ja, så där har samtalet böljat fram och tillbaka. Jag vet ju inte om det egentligen leder nån vart. Men jag tänker att han måste öva sig i att förlåta. När han kan förlåta andra så kan han också börja förlåta sig själv.

Det är ett par veckor sedan nu, och han är inte lika arg längre. I alla fall inte som han säger till mig. Mest glad över att ha en iPod igen.


två kommentarer

Först och främst, jättebra att AC/DC fick tillbaka sin iPod tillslut!

Tror att det kan vara svårt för våra barn att förlåta, i alla fall har min son svårt för det. Han har kommit så långt att han kan förstå varför vissa med samma problem som han gör dumma saker men han kan inte förlåta. Han är den mest långsinta person jag träffat på, och jag har stor förståelse för det eftersom jag är lika själv. Någon sa en gång till mig att man kan förlåta människan utan att för den skull acceptera handlingen.
Ann-Sofie () (Webbadress) - 24 10 08 - 09:26

Huvudet på spiken Ann-Sofie!
AC/DC är också så där långsint. Det är just därför jag tycker att han behöver träna sig på att förlåta. Livet blir så mycket lättare om man kan se bakom handlingen och förstå istället för fördöma.
Vi har pratat om hur det kanske kändes för Rickard som inte hade nån iPod och var grynt avundsjuk på AC/DC-pojken. Kanske arg också. Och vad man kan få för sig att göra för tokigheter när man är arg och livet känns orättvist. Det är precis det du skriver som jag vill att han ska lära sig tänka.
Jag gillar inte det du gjorde, men jag gillar dig! Liksom.
mammann - 24 10 08 - 11:21


  
Komma ihåg personlig information?

Emoticons /
  (Registerar ditt användarnamn / logga in)

Notifiera:
Hide email:

Fotnot Alla HTML taggar förutom <,b>, and <,i>, kommer att tas bort från din kommentar. Du kan skapa länkar denom att skriva webbadressen eller e-post adressen i kommentar fältet.

 

Register

Linkdump