« 216. Problempillerpro… | Home | 218. Dubbla känslor »

217. Depp

Jag tror att AC/DC-pojken är deprimerad. Fick mail från skolan igår.

Det har varit en oroligare och surare kille över huvud taget, de senaste två veckorna. När jag frågade honom om det sa han att han inte ätit piller under en period. Det har visat en ganska tydlig skillnad i hans prestation både vad gäller humör och skolarbete. Jobbet med matematiken har bromsat in avsevärt. Men framför allt har hans koncentrationsförmåga och arbetsminne blivit klart påverkat. Hoppas att det bara är en tillfällig svacka och att han äter sina piller nu igen, för de verkar onekligen ha stor betydelse!

Det här mailet kom alltså ett bra tag efter att han börjat äta piller igen. Och jag tror inte att det har så mycket med piller att göra. Det behöver i alla fall inte ha det. Min erfarenhet  är att tonåringar ofta har deppiga perioder. Alla mina andra barn har i alla fall haft det. Och jag minns tydligt hur nedstämd jag själv var de där åren. Det är väl helt åldersadekvat att man har huvudet fullt av existentiella tankegångar. Hastiga humörsvängningar är väl också allmänt bekant. Det hör hormonerna till.

I min värld är det inte så underligt att AC/DC-pojken sviktar då och då. Särskilt när han varit på scoutfest… och sett hur det borde vara. Smakat på hur hans jämnåriga umgås, jämt. Påmints om vad han är utestängd från. Inte är det konstigt att han deppar efteråt. Ju roligare det var, ju större anledning att bli ledsen över sina trista omständigheter.

Dataspel i all ära, men de ersätter inte riktigt umgänge, irl. Han sitter i sitt rum och snackar och skriker, skrattar och umgås. Högt och mycket och på engelske. Men han sitter ensam, det är ingen som inbillar sig något annat.

Vi ska inte förklara allting i hans känsloliv med bokstäver. Han är världens ensammaste pojke. Lång, snygg, med tjock, härlig kalufs och riktiga sammetsögon. Med kroppen full av kärlek och tanken full av vilja att bli omtyckt och accepterad. Men hur han än försöker misslyckas han. Han måste väl få vara genuint ledsen för det ibland! Utan att vi bortförklarar det på tusen sätt.

Hoppas han får en riktigt lyckad sportlovsvecka. Min lilleman.